"Vi upplevde dig Carina som mycket lugn och kompetent. Vi upplevde att vi fick stå i centrum för uppståndelsen vilket var skönt eftersom det ju faktiskt handlade om oss och vår situation. Detta tillsammans med en bra balans kring att du var duktig på att hjälpa till att lugna och distrahera på ett bra sätt när man började få värsta scenariot i huvudet kring vad som hänt och hur Dexter mådde. Briza kändes mycket lugn och välutbildad vilket var tryggt då vi har en väldigt reaktiv hund. Det var tydligt att ni var väl sammansvetsade och tränade som ett team och vi uppskattade mycket att du litade på dina egna instinkter kring hur Briza reagerat under sökdagarna för att lägga upp fortsatta sökdagar.
Hälsningar Dexter med familj"
Två dagar efter att Dexter försvunnit med sele och en lång Lina på sig i skogarna kring Arnebo/Storsmåla, blev jag kontaktad av hans ägare, och fick en förfrågan om vi kunde hjälpa till med sök.Utifrån händelseförloppet så påbörjade vi söket tillsammans med ägarna. Efter en stund tar Briza upp ett spår men viker av och får upp något via vinden. Hon går upp över ett berg och kommer in bakvägen till där Dexter försvunnit. Plötsligt så pinar hon på ner för berget längs en Stig och forcerar in mot ett granparti och ställer sig och gnyr lätt. Tankarna gick ju självklart till att Dexter va där inne någonstans.Här tar vi beslut om att åka runt och kliva in bakvägen istället. Väl framme på andra sidan vid vändplanen så är det mörkt och regnet öser ner, så till slut är vi tvungna att bryta för dagen i skogen. (Väl hemma så sms:ade jag ut en efterlysning på Dexter i området som ägarna gjort i ordning, och förberedde en skallgångskarta)Dagen efter startar vi upp där vi avslutat, medans ägarna organiserade skallgången.När Briza börjar jobba tar hon rätt snabbt upp riktning.Hon viker av mot ett granparti.. Det va brant med fällda träd och sly i vägen, men det stoppade henne inte. När vi väl är nere så stannar Briza plötsligt och markerar något rakt framför oss i den täta granskogen. Till en början ser jag ingenting, men så plötsligt ser jag ett litet brunt huvud resa sig. Där låg han tätt,tätt tryckt mot marken, bara 3-4 meter ifrån oss. Dexter satt fast med linan runt några granar. Den glädjen som kröp i kroppen på honom när jag kom fram, går inte att beskriva. Ett fantastiskt lyckligt slut på Brizas jobb.
Hälsningar Carina Sellen Berntsson