Tiberius eller Tibbe som han kallas, är en recue från Rumänien, som smet efter några dagar i sitt nya hem i Fjugesta i Örebro län.  

Han hade sprungit långt de sista dagarna i frihet och kanske var det just det som gjorde det lättare för oss till sist. Vi fick tips att han nu befann sig i Glanshammar och Carina och Theresa (en underbart hjälpsam tjej från Örebro) som sett honom tidgare på dagen i Kolja, var på plats och underhöll honom med sällskap, mat och vatten under hela den natten. Carina kände han igen då hon varit några gånger på hemmagården och lagt matspår till hägnet vi byggt där, och han tyckte det kändes lite tryggt förmodligen. Han kom så nära Carina att när han sträckte sig fram tog mat från handen till slut, men kom inte så nära att hon vågade försöka ta honom då man bara får en chans. På morgontimmarna var Carina tvungen att lämna honom för att åka hem till egna hundar och sova en stund Vi grät en skvätt att behöva lämna honom där, men hoppades han stannade kvar. 

Tidig morgon fick vi veta att han var kvar i Glanshammar så vi packade skyndsamt in hundar, sovsäckar mat och en del infångsmaterial för att efter sparsamt med sömn natten för ses i Glanshammar.

Vi fick genast tips om ensam hund längre norrut efter gamla Arbogavägen och åkte dit för att leta. Senare kom ett nytt tips att han setts inte långt ifrån där han varit på natten innan och vi åkte snabbt dit för att få veta att han lagt sig att vila i skogen ovanför tomten hos den snälla dam som ringt och tipsat oss. 

Nu körde vi lite ”låtsas inte se dig leken” för att utröna hur avslappnad han var där och då, samt  även för att se hur han reagerade på oss människor igen, men även på mina två hundar (den snällaste av snälla Storpudeln Leslie och den lilla yrmössan, ryskan Nora som själv varit på rymmen tidigare, och efter det hjälpt till att få in en skygg hund tidigare, med sitt sätt att bara vara glad och springa runt och busa. 

Jodå han gillade Nora och blev intresserad att nosa och interagera lite försiktigt. Nora däremot bara yrde runt där i skogen så han tyckte nog hon hade lite mycket energi. Pudeln fick komma och testa och där sa det klick från båda pojkarna. Nu blev han genast mera intresserad och följde med oss på skogsstigen och tog maten som erbjöds alla tre hundar till Nora och Leslies förtjusning då Carina hade kokat älgkött mm mumsigt. Mycket beröm till mina hundar i överdriven form gjorde att han tyckte vi var såå trevliga allihopa, jag hundarna och Carina. 

Han var fortfarande reserverad så jag började busa upp Leslie storpudeln, som då hoppar jämfota på pudelmanér och alltid blir överdrivet glad. Rätt som det var såg vi bara hur Tibbe inte kunde hålla sig utan spärren släppte och han kom framspringande och ville vara med och leka. Slängde sig på rygg nedanför mina fötter så jag snabbt kunde få på ett koppel som jag hade i beredskap ifickan medans Carina kliade på magen. Man kunde se på honom att han släppt alla rymmarhundstvivel under någon minut, ända tills han förstod att han var överlistad och kopplad ;-)  

Puhhh! Vilken känsla detta blev, efter denna oroliga månad med oro för honom i trafiken, hot av Fjugestabor som av ren illvilja t om hotat skjuta honom, en anmälan till länsstyrelsen av någon fegis som vill jävlas, samt alla hot och allt förtal på nätet av några personer som gjort allt för att sabotera infångadet och uppvigla människor i Lekeberg m omnejd till detsamma. Okunskap, bristande förståelse och illvilja… ja säg det , säkert en kombination av alla dessa egenskaper hos dessa människor som vi hoppas karma hinner ifatt.

Sen har vi alla ER som stöttat och hjälpt oss med mycket både praktiskt, på nätet och via telefon bollat tankar och  att hitta i området. 

Ingen nämnd och ingen glömd, ETT STORT TACK till alla ER Hjälpsamma därute! 

Carina och Susanne